larsdahl

Tillbringade sista dagen i Sao Paulo, staden med drygt 20 miljoner invånare. Men själva stadskärnan är inte så stor, och det är ganska trevligt att strosa runt och kolla in allt.

Nu är jag hemma i Vallda igen, men börjar jobba imorgon.....

Är fortfarande kvar i Guaratuba och slappar. Läser, badar och äter gott. Men jag tränar också med långa promenader, längtar till Friskis och Svettis.

Imorgon ska jag fortsätta med buss och snirkla mig tillbaka mot Sao Paulo och flyget hem.

På grund av osäkerheten med bussar tillbaka till Curitiba från Paranaguá beslutade jag mig för att ta en annan väg tillbaka. Busstrafiken är till stora delar inställd, köerna milslånga, och det kommer att ta många månader att bygga upp alla raserade broar. Det kändes inte OK att åka ut till Ilha do Mel och sedan kanske inte få någon buss, och därigenom missa flyget.

Så nu har jag åkt söderut längs kusten till Guaratuba, en av Brasiliens många badorter. Resan hit var trevlig och gick genom ett vackert landskap, och så åkte vi färja också över en bukt. Inte lika flott färja som Stena Germanica förstås, men vi kom i alla fall över till andra sidan.

Nu har jag tillbringat eftermiddagen vid stranden, solat och badat och promenerat längs stranden.

Snart dags att sätta sig på ett uteställe vid stranden och ta en caipirinha.

 Idag tog jag bussen från Curitiba ner till kuststaden Paranaguá. Staden har en sorts gammaldags charm över sig, och de flesta gamla hus är hårt angripna av fukten från floden och havet.

Det tog lång tid att komma hit, motorvägen har blivit kraftigt skadad av regnet och lermassor och omkullvälta träd. Vi passerade fem broar där den ena vägbanan rasat ner i floderna, och köerna blev långa. Nu funderar jag på hur jag ska komma tillbaka till Curitiba.

Så är jag på egna äventyr igen. Lämnade mina medresenärer på flygplatsen i Rio de Janeiro efter 14 trevliga och innehållsrika dagar tillsammans. Tog sen en ny flight till Curitiba.

Nu har jag gått runt lite i centrum och tittat på staden, och köpt en bussbiljett till Paranaguá vid kusten. Vägen har varit avstängd nästan en vecka efter svåra skyfall och jordskred, men nu ska den vara öppen igen sägs det. Vi får väl se vad som händer i morgon.

Vi började dagen med att åka över till Ciudad del Este i Paraguay. Här är en kommers som slår allt annat man kan tänka sig. Här kan man köpa allt, och då menar jag allt.
Efter den shoppingturen åkte vi vidare till den brasilianska sidan av Iguacufallen. Här har man från början en underbar panoramavy över fallen, men ju längre man promenerar desto närmare kommer man. Vid Garganta del Diablo sprayas man av vattenmassorna.
Nu är det åter en stunds avkoppling vid poolen innan middag. Temperaturen här är nog 30 grader. Skönt!

Tidigt morgonflyg till Iguazu och den argentinska sidan av fallen. Lite info; det finns 275 vattenfall, bredden är tre kilometer, och högsta fallhöjd är 80 meter. Denna plats är verkligen ett av världens underverk.

Vid Garganta del Diablo, djävulens strupe, kommer man helt nära, och kan riktigt känna fallets kraft.

Nu sitter jag vid poolen på hotellet i Brasilien, strax dags för ett dopp.

Bussutflykt till Pampas imorse, denna enorma plana slätt där korna betar och sojan, majsen och vetet växer. Här finns också den argentinske cowboyen, gauchon.
Vi besökte först La Blanceada, i San Antonio de Areco, där det finns ett museum med inredning från mitten av 1800-talet.
Sedan åkte vi vidare till Estancia La Susana där vi åt lunch, njöt av en musikshow, och såg gauchos på hästryggen.

Igår kväll tangoshow på El Viejo Almacen, Buenos Aires äldsta och mest genuina tangoställe. Mycket duktiga dansare, musiker och artister. En mycket trevlig kväll.

Igår kväll var vi på min favoritrestaurang från tiden som ung sjöman i Buenos Aires. La Estancia heter den, och här är biffarna fortfarande argentinskt stora, rödvinet gott, och stämningen hög. Det här är inget vanligt turistställe, det är en Buenos Aires restaurang på riktigt.

Idag utflykt till Colonia i Uruguay. Staden ligger på andra sidan Rio de la Plata, 50 kilometer från Buenos Aires. Med snabbfärjan tar färden en timme bara. Det fina med Colonia är att staden har ett gammalt vackert "Centro Historico" med många koloniala hus, plazas och kullerstensgator.

Ikväll ska vi på tangoshow, foto kommer.

Vi började dagen med att åka till Recoletakyrkogården där Eva Peron ligger begravd. Det är ett måste när man är i BA att se gravmausoleet där denna omåttligt populära kvinna vilar. Ändå gick hon bort redan 1952.

Fortsatte sedan ner längs Avenida 9 de Julio och via ett stopp på Plaza de Mayo till stadsdelarna San Telmo och La Boca. La Boca är känt för två saker, de gamla invandrarhusen i vackra färger, och Boca Juniors, fotbollsklubben som tävlar med River Plate om att vara populärast.

I Puerto Madero, den gamla hamnen, nu restaurerad, åt vi lunch, och sedan fortsatte några av oss till Plaza Dorego i San Telmo för en stilla öl.

Flyg till Buenos Aires. Efter incheckning tog vi en liten stadsrundtur. Åkte ner till Plaza de Mayo med presidentpalatset Casa Rosada. Här demonstrerar varje torsdag ”De galna mödrarna”, en grupp kvinnor vars barn försvann i militärjuntans utrensningar i slutet på 1970-talet. De kräver att få veta vad som hände med barnen. Nu var det torsdag eftermiddag, så vi fick vara med om demonstrationen.

Därefter promenerade vi upp längs Florida, den långa gågatan i Buenos Aires. Vi stannade till på anrika Café Richmond för en sen lunch. På vägen tillbaka till hotellet korsade vi Avenida 9 de Julio, världens bredaste gata.

Nu har vi fått en liten försmak på denna pulserande storstad.

Vin, vin, vin! 70 % av allt vin som produceras i Argentina kommer från provinsen Mendoza, och här finns mer är 1200 vingårdar. Två av dem besökte vi idag.

Vi blev visade runt bland ståltankar och ekfat för lagring, och avslutade med att prova några av gårdarnas viner. En trevlig dag på många sätt.

Sitter vid poolen på hotellet i Mendoza efter att ha korsat Anderna. Här är 30 grader varmt, och poolen svalkar skönt.

Idag har vi alltså gjort den 35 mil långa resan mellan Santiago och Mendoza. Efter någon timmes bilfärd började vägen slingra sig uppåt längs floden Aconcagua. Snart kom vi fram till Las Condes, 29 hårnålskurvor där man stiger hela 1200 höjdmeter. Imponerande utsikt.

Väl uppe ligger Portillo, en stor skidort med många fina skidbackar, och där många av världseliten tränar under vårt sommarhalvår.

Efter den 4 kilometer långa tunneln Los Libertadores på 3200 meters höjd som går genom Anderna var vi inne i Argentina. En kort stund senare stannade vi till och beundrade vyn över Aconcagua, södra halvklotets högsta berg, nära 7000meter högt.

Vid Puente del Inca har naturen bildat en naturlig bro över floden, berggrunden är alldeles gul på grund av stort svavelinnehåll.

Vi lämnade Vina del Mar i morse och begav oss upp till huvudstaden Santiago. Efter en snabb incheckning på hotellet började vi vår stadsrundtur.

Vi åkte ner längs paradgatan Avenida Libertador Bernardo O´Higgins, Alameda i dagligt tal, förbi många av Santiagos mest sevärda delar. Innan lunch stannade vi till vid La Moneda, presidentpalatset där Salvador Allende dog vid militärkuppen 11 september 1973 då general Pinochet tog över makten.

Lunchen åts på Mercado Central, stadens största matmarknad med många restauranger. Fisk förstås, vi är ju i Chile med 430 mil kust.

Mätta och belåtna fortsatte vi till katedralen vid Plaza de Armas, stora torget. Vi avslutade turen på Faba, den finaste affären som säljer Lapis lásuli. Lapis lásuli är en halvädelsten som bara bryts i Chile och Afganistan. Den har en mycket vacker blå färg.

Idag åkte vi iväg till Pablo Nerudas hus vid Isla Negra. Neruda som var en stor älskare av allt maritimt, och dessutom en stor samlare, lät bygga sitt hus så det skulle likna ett fartyg. Sedan fyllde han det med galjonsfigurer, nautiska instrument och allehanda andra ting.

På hemvägen stoppade vi till vid vingården Indomita. Vi blev visade runt och avslutade med att provsmaka tre av gårdens viner. Gott!

Solen sken så härligt när vi kom tillbaka till Vina del Mar så jag kunde inte motstå frestelsen att ta ett dopp i Stilla Havet. Cirka 18 grader, den kalla Humboldtströmmen kyler, men vattnet var friskt och skönt.

Började dagen med ett besök i poeten och nobelpristagaren Pablo Nerudas hus La Sebastiana på Cerro Bellavista. Huset är byggt att likna ett fartyg med kommandobrygga, och från rummen har man en grandios utsikt över Valparaiso och Stilla Havet. Vi fortsatte sedan ner till Plaza Sotomayor i centrum av stadenoch promenerade runt lite. Tog sedan Ascencor Reina Victoria upp till Cerro Concepcion. Ascencores är en sorts hissar som går upp efter bergssidorna på Valparaisos kullar.

Uppe på Cerro Concepcion promenerade vi bland den speciella bebyggelsen och de slingrande gatorna som ger Valparaiso dess omisskännliga charm.

Lagom trötta och hungriga åt vi lunch på La Colombina med vacker utsikt över staden. Avslutade utflykten med att åka Ascencor El Peral ner till vår väntande buss.

Ännu ett skutt över Atlanten avverkat. Men resan till Chile är lååååång! Ganska precis 24 timmar från Landvetter till flygplatsen utanför Santiago.

Nyss hemkommen efter en god middag med utsikt över Stilla Havet.